Veritas kommer med nya hyvlar med jämna mellanrum. Senast fick jag ett exemplar av deras nya minihyvel för inbyggnad. Hyvelkroppen kan antingen användas som den är eller byggas in i en större hyvelkropp. Jag tänkte först testa den själv, men lät i stället Niklas, som går möbelsnickarutbildning, prova den, skriva en recension och ta några bilder. Nedan ser du hur det gick!
Nu har jag haft lite mer tid över till experiment och till att skriva ner mina iakttagelser. Det har varit ett roligt men knepigt litet projekt.
Mitt första intryck, bortsett från hur liten hyveln faktiskt är, var hur bra den hyvlar. Stålet var skarpt redan från början, och den lilla spånöppningen gör den till en utmärkt liten putshyvel. Jag undrade nästan vad som var fel på mina Stanley-hyvlar. Jag hade ganska roligt ett tag med att putshyvla med hyveln som den var, men i längden är den för liten för det. När jag skulle börja bygga en hyvelkropp till den insåg jag en av nackdelarna: hyvelns mått är i tum.
Beskrivningen man kan hitta på nätet föreslår att man gör hålet för hyveln på samma sätt som ett tapphål, genom att borra upp ett spår i omgångar och rensa med stämjärn. Jag hade svårt att hitta ett borr med rätt dimension, men till slut hittade jag ett frässtål med 1/4" diameter. I stället för att köra med handöverfräs gjorde jag några hål i en bit bok med en långhålsborr (stadigare än med en fräs, men knepigare att ställa in). Min tanke var hela tiden att försöka få hyveln att sitta kvar med friktion i stället för att limma fast den. Limmar man med epoxi blir det lite av en enfunktionshyvel, medan den blir mycket mer flexibel och användbar om man kan byta mellan olika hyvelkroppar. Därför gjorde jag först hålet något för kort, för att sedan putsa tills hyveln passade. Det var inte så lätt, och snart hade jag ett för stort hål. Jag provade då att få den att sitta genom att lägga lite tejp i hålet, men det tillförde för mycket material: hyveln trängde bort tejpen när jag tryckte ner den. Hyvelns övre bakkant sticker ut lite från metallkroppen, och jag hade hoppats att det kunde hjälpa en friktionspassning, men den sticker ut för mycket, så den biten går inte alls ner i hålet. Efter att ha justerat långhålsborren och hyvlat ner träets tjocklek lite fick jag bättre passform. Beskrivningen säger att man ska putsa träkroppens sula jäms med metallsulan efter att man har limmat. Jag försökte få till den passningen utan att putsa, men det visade sig vara väldigt svårt.
Någonstans här insåg jag också att hyveln aldrig skulle sitta kvar i hålet med enbart friktion. Vid normal användning pressas den helt enkelt upp ur hålet. Jag tog då till ett knep (Peders förslag, måste jag erkänna) och borrade ett hål från bakkanten in till hålet och skruvade in en bult som håller hyveln på plats. Först då blev konstruktionen stabil. För att vara säker på att hyveln sitter helt stilla kan man förmodligen använda två bultar och stabilisera den i två punkter.
Jag testade faktiskt också att använda hyveln som fashyvel utan att bygga in den. Vårt senaste projekt har varit ett runt bord med kantlistad skiva. Jag fasade kanten helt enkelt genom att hålla hyveln i 45° (på ögonmått) mellan tummen och pekfingret. Med fingrarna som anhåll gick det utmärkt att dra den ett varv runt och få en perfekt diskret fas.
Jag är lite kluven till den här hyveln. Idén är mycket lovande, men den står och faller med några saker. Jag har funderat på andra användningsområden än den fashyvel som Veritas föreslår, men har inte fått någon riktig snilleblixt. Den hade varit mycket mer flexibel om den varit konstruerad som en simshyvel. Även om man bara gör fashyvlar av den kan det vara användbart att ha en uppsättning hyvelkroppar att sätta den i för olika fasningar. Måste man limma fast den med epoxi för att den ska fungera blir det dock ganska mycket jobb för att bestämma vilken fasning man vill ha. Är hyveln tillräckligt billig kan man kanske göra flera som faktiskt är limmade, men frågan är om man inte har större nytta av en ställbar hyvel. Min brist på fantasi kanske begränsar mig lite. Jag föreställer mig att till exempel instrumentmakare och andra specialister kan använda hyveln till just den sak som ingen annan kan göra, men jag får ändå känslan att den är svaret på en fråga som ingen ställde.
Det måste ändå sägas att det är ganska roligt att bygga sin egen hyvel.
Sammanfattning
Det är en välgjord hyvel av bra material som är väldigt trevlig att använda. Att den är byggd i tum kan ställa till problem för oss svenskar, men det är inget oöverstigligt hinder. Konceptet är intressant, men enligt mig står och faller det lite med om man tycker att hyveln ska kunna användas till flera saker i stället för att låsas till en. Hobbysnickare tycker nog att det är ett roligt bygge i vilket fall, och det finns säkert specialister som kan komma på användningsområden som en finsnickarelev på andra terminen inte kan föreställa sig. Själv tycker jag bäst om tanken på den som en liten putshyvel, och till det fungerar den riktigt bra.
Dela detta innehåll
