De tre senaste åren har jag åkt på snickarkurs hos Dictum i närheten av Deggendorf i Bayern, alla tre gångerna med Chris Schwarz som kursledare. Den första gången handlade om klassiska fogar med handverktyg, och vi byggde ett litet shakerskåp. Kursen var på fem dagar och gav en bra introduktion till att arbeta med handverktyg.

På bilden hyvlar Chris en fals med en simshyvel (Bridge City Tool Works shoulder plane). Det är en enkel och effektiv teknik. Först märker man ut falsens bredd ganska djupt med ett strykmått eller med kniv. Till att börja med sätter man hyvelns hörn i skåran och tar några tag tills man fått en tydlig början. Därefter kan man börja vinkla ner hyveln tills den står i rätt plan och falsen blir 90 grader.

Den andra gången hade verkstaden flyttat till ett kloster i närbelägna Niederaltaich. Man hade också bytt namn från Dick till Dictum, undrar varför… Den gången var det två dagar som handlade om sågar och sågande. Vi tillverkade den vinkelhake som Chris använder som sin Anarchist-symbol. En nyttig övning i bland annat halvt-i-halvt-fogar och att använda rasp.

Vid tredje besöket var upplägget två endagarskurser och en femdagarskurs. Jag gick de två endagarskurserna. Dag 1 tillverkade vi en linjal, ”winding sticks” (kan möjligen heta rätskivor på svenska) och en vinkelhake i trä.
Dag två handlade om hyvlar och hur de fungerar. Vi gjorde ett experiment i gruppen om effekten av att sätta spånklaffen så nära eggen som möjligt. Jag har tidigare hävdat att även om spånklaffen fungerar för att minska urrivningar så är det alltför bökigt att få till det, och att det räcker med en liten spånöppning, ett vasst stål och, när det behövs, en hyvel med högre vinkel. Men efter denna övning sätter jag alltid spånklaffen så nära eggen det går på putshyveln.

På bilden en bit djungelträ som dagen innan varit omöjlig att hyvla snygg men nu blev slät och fin utan minsta urrivning. Här finns en bättre bild på min ”baconspåna”.
Jag deltog inte i femdagarskursen i hyvelbänksbygge, men den första dagen var jag med som Chris hjälpreda, eller slav som han kallade mig, för att hjälpa till så att alla kom igång med sina byggen.
En återkommande höjdpunkt är de trevliga middagarna med god mat, god öl och mycket snickarsnack. De är nästan värda resan i sig själva.
Dela detta innehåll