För att bryna mina stämjärn och hyveljärn använder jag oftast japanska vattenbrynen, men ibland också diamanter, antingen som stenar eller som pasta på t.ex. mdf. I det här inlägget tänkte jag visa mina olika stenar och skriva lite om vad jag använder dem till. Jag kommer att använda orden bryne och sten, eller möjligen brynsten, synonymt och lite om vartannat för att få lite mer omväxling i skrivandet.
Generellt finns tre användningsområden för brynena:
– Forma en egg på verktyget. Att forma eggen på en grov sten eller på en slipsten kallas att slipa eggen, och att forma den finare kallas att bryna. När man bryner en egg är det första målet att ta bort den gamla nötta eggen och eventuellt ändra dess form. Det kan innebära att öka eller minska kurvan eller att räta upp en egg som inte är helt vinkelrät på ett stämjärn.
– Polera eggen. En brynt egg har ganska stora repor från brynstenen som måste poleras bort på en fin sten. Ju finare polering, desto vassare egg och desto längre håller den.
– Plana eller på annat sätt forma ett annat bryne. Vattenbrynen slits fort när man bryner eller polerar och måste planas ofta. Det handlar om kanske var femte minut eller oftare, beroende på hur hårt man jobbar. När jag planar baksidan på ett nytt järn planar jag brynet efter ca 100 tag. När jag ”normalbryner” brukar det vara lagom efter ca fem stämjärn eller hyveljärn.
Diamanter
Diamanter använder jag oftast för att plana andra brynen, baksidan på ojämna hyvel- eller stämjärn eller för riktigt hårda stålsorter som D2.
Bland mina diamantbrynen finns ett par speciella brynen som kallas ”Odate Crowning Plates”, som jag köpt från Tools for Working Wood.
Det ena är ett konkavt bryne med 600 korn som jag använder för att forma hyveljärn med en ganska kraftig kurva, lämplig för till exempel en rubank. För putshyveln blir kurvan lite väl kraftig, men det går att justera genom att ta några tag i mitten med ett vanligt vattenbryne, 800–1200. Det andra är ett konvext bryne som används för att forma ett vattenbryne konkavt, alltså med samma form som 600-brynet. Detta konkava bryne blir då lätt att polera eggen med.
Två andra är DMT Duo-Sharp, som jag mest använder för att plana vattenbrynen med. Det stora är blått/rött, dvs. grovt/fint, och det mindre är svart/blått, dvs. extra grovt/grovt.
Det går bra att plana med både svart och blått, men den röda sidan har ett annat bindemedel för diamanterna, så de tenderar att lossna om man planar vattenbrynen med dem. Jag försöker att enbart använda de grova sidorna till brynen, men ibland får de rycka in och plana ett hyvelstål eller stämjärn också.
Jag har också ett grov/fin-bryne som jag använder till allehanda knivar och dylikt. Bra att ha när man inte vill kladda med vattenbrynen.
Dessutom har jag tre sprutor med diamantpasta. Den använder jag genom att sätta några droppar på en bit mdf och använda den som bryne för att polera eggen när jag vill ha extra hög polering. Den mest finkorniga pastan är på 0,25 µm och är finare än mitt 12000-bryne. För D2-stål är det nödvändigt med diamantpasta för att få den bästa skärpan. Eggen håller å andra sidan väldigt länge innan det är dags att bryna igen.
Medelgrova och grova vattenbrynen
Man kan dela in vattenbrynen i grova, medelgrova och fina. Medelgrova är ca 800–2000, grova är grövre än 800 och fina är finare än 2000. Bland mina medelgrova brynen finns tre av fabrikatet King med 800, 1000 och 1200 korn, och en Naniwa Super Stone i 800 korn. Jag gillar Naniwan bäst, då den håller formen lite bättre än motsvarande King och ändå avverkar minst lika fort. Den har också mer av den svårdefinierade ”känslan” som gör att man känner hur den tar och om man måste ändra trycket mot stenen eller ej. En blyertsritad bock på stenarna betyder att de är planade och ännu inte använda.
Jag har också ett Shapton-bryne på 220 korn som jag använder ibland för att slipa en skadad egg eller för att plana en baksida som behöver mycket jobb.

Fina vattenbrynen
Mina finaste brynen är de jag använder för att polera eggen till sin slutliga skärpa och finish. Dit hör ett King 8000 och ett King 10000. Den finare stenen har konkav yta från Odate-plattan. Jag använder ofta det här paret tillsammans med det konkava diamantbrynet för att snabbt få en vass egg på mina rubankar eller andra hyvlar avsedda att ta lite tjockare spånor, där kraven på ytan inte är de allra högsta. Den finare stenen polerar eggen och 8000-stenen baksidan.
Jag har också en King 4000, som jag ofta använder som mellanbryne för stämjärn och putshyveljärn, och därtill en Naniwa Super Stone 8000 och en NSS 12000, som ger en perfekt polerad egg med god skärpa och hållbarhet. Oftast nöjer jag mig med att polera till 8000, men det är skillnad att gå hela vägen till 12000. Ofta ser man rekommendationen att rugga upp ytan på de finare stenarna med en s.k. nagura, men jag har slutat med det, då jag inte sett några fördelar alls. Det blir bara ännu lite kladdigare.
Tillbehör
Jag har också en del tillbehör som jag använder för att bryna hyveljärn och stämjärn. Det finns två skruvmejslar, en Lie-Nielsen och en Lee Valley, som jag använder för att lossa och skruva fast spånklaffar och för att spänna slipstöden med. Det är viktigt med en mejsel som passar skruven i spånklaffen, då den ofta är ganska mjuk och lätt skadas av en mejsel i fel storlek.
Jag har också ett antal brynstöd: ett Eclipse ”original” och två kinakopior. Det är dem jag använder till 95 % av det jag bryner. På en av kopiorna sitter en Lee Valley-hållare för korta järn som jag använder till, ja just det, korta järn. Finurlig konstruktion där järnet hålls av en sned kant och ett par kraftiga magneter. Jag har också en Veritas-slipjigg som åker fram vid speciella tillfällen, som när eggen ska vara sned (”skewed”) eller om bladet inte passar i Eclipse-jiggen. Till jiggen hör en tunnformad rulle, en rak rulle, en inställningsjigg för sneda eggar och en inställningsjigg för raka eggar. Många delar blir det… Jag använder alltid den tunnformade rullen, eftersom den raka styr för mycket och inte låter mig påverka resultatet tillräckligt, till exempel bryna en svag kurva på järnet. Den raka rullen ger en falsk känsla av trygghet när man vill bryna en rak egg som är vinkelrät mot kanterna. Om man inte lyckas sätta järnet absolut rakt och har en absolut plan sten kommer guiden automatiskt att ge en sned egg. Med en Eclipse-jigg eller med den tunnformade rullen kan man genom varierande fingertryck lätt forma eggen som man vill ha den. Jag tycker också att Veritas-jiggen är både dyr och onödigt komplicerad att använda. Den ger inte bättre resultat än den billiga efter en kort stunds övning.
Slutligen har jag en tunn stållinjal som jag både använder för att mäta in järnen i slipstödet och till David Charlesworths ”ruler trick”, linjaltricket alltså. Det går i korthet ut på att lägga en linjal under hyveljärnet på den bortre sidan av stenen så att baksidan bara poleras längst ut närmast eggen. Sparar mycket tid och ork. Jag använder tricket till alla hyveljärn, utom på min Wayne Anderson-putshyvel, och till alla sicklar och blad till sicklingshyvlarna, men aldrig till mina stämjärn.
Ordlista: waterstone = vattenbryne, grind = slipa, hone = bryna, polish = polera, honing guide = slipstöd, brynstöd.
Dela detta innehåll