Äntligen lite tid i garaget och lite tid att skriva på bloggen. För en tid sedan lånade jag en kinatillverkad hyvel för att se hur den står sig jämfört med den Lie-Nielsen-modell den försöker efterlikna. Här kommer några observationer och synpunkter. Det handlar alltså om en putshyvel av den vanliga storleken, det vill säga en #4.

Hyveln kom välförpackad i en ganska snygg trälåda med gott om stoppning. Första intrycket var gott. Den ser genuin ut, med bra finish på de bearbetade ytorna och vackert trä i knopp och handtag.

Alla delar var väl inoljade och såg bra ut. Jämfört med min LN #4 ser den i princip likadan ut, förutom att hyveljärnsstödet är i järn och inte i brons. Min LN är för övrigt också utrustad med 55 graders ”frog”. (Tyvärr går det inte att byta stöden mellan hyvlarna. Spåren för låsningen har olika placering.)
Generellt är godset marginellt tunnare och hyveln något lättare, men ändå ger den en tung och gedigen känsla. Hyveljärnet är ungefär en tiondels millimeter tunnare än LN:s men ser ut att vara helt okej. Det tog mig inte mer än ungefär tio minuter att få baksidan helt plan och polerad på mina Sigma Power-stenar, 1000 och 6000. Väl godkänt! Fick också en bra vass egg på järnet. Jag har inte testat hur hållbar den är, men känslan mot brynstenarna påminner om LN och får mig att tro att det är A2-stål i järnet. Det borde i så fall ge en ganska hållbar egg.


På bilden till vänster syns sidjusteringsspaken på kinahyveln och till höger den på min LN. Här syns en stor kvalitetsskillnad. På Lie-Nielsen-hyveln sitter en justerarm som griper in i hyveljärnets spår med en roterande cirkelrund bricka, medan det på den andra hyveln sitter en stansad plåtbit. Kvalitet mot smäck!
Jag kontrollerade också hur plan sulan är genom att ställa hyveln på en glasskiva och kontrollera med bladmått. Jag kunde inte hitta något ställe där mitt 0,05 mm-mått passade mellan hyveln och skivan. Hyveln är alltså plan från fabriken. Bra!

Med nyslipat stål och lite injustering går det som synes att ta en tunn och fin spåna.
Sammanfattningsvis är det en bra hyvel, mycket bättre än en ny Stanley. Några slarvfel hittade jag. Till exempel var hålet för den skruv som justerar hyveljärnsstödet fram och tillbaka fullt med spånor, så att det inte gick att stänga öppningen tillräckligt. När de var utrensade gick det bättre. Justeringsratten för djupinställningen har ett avsevärt glapp. Det tar två hela varv från det att man rört järnet utåt innan det tar igen och järnet börjar röra sig utåt.
Dela detta innehåll